Jag satt just och tänkte på Jovan (johan) min systers kompis.

Han blev så illa misshandlad av poliser att han avled några dagar senare.

Jag menar en polis får inte misshandla någon till döds, ingen får de men speciellt inte poliser. Jag kollade på hans minnes sida och kunde inte hjälpa att fälla några tårar. Livet är så orättvist, men man kan inte riktigt göra något åt det. Han verkade vara en riktigt fin kille. Min syster är fortfarande ledsen, men hon säger det inte. Jag tänker mycket just nu på hans flickvän, även andra familja medlemmar. men just hans flickvän. Dom hade börjat ett liv tillsammans, men allt avbröts för att dessa snutjävlar misshandlade han så illa.

Jag blir så jävla arg, vart är samhället på väg?

Jag tänker även på dig Teemu, jag kände dig inte så bra. vi hade bara pratat några gånger. du fick mig alltid att skratta. de va du och Kaj.

Tänk att livet bara kan ta slut så? Teemu skulle gå hem från affären och kolla på film. Han hann gå 200 meter, sen klarade hjärtat inte mer. de la bara av.

Fan jag blir så ledsen.

Jag har oxå vart nära döden, men jag kämpade efter att få luft  trots att de gjorde så in i helvetes ont, jag höll ögonen öppna för att jag skulle förstå att jag levde, ett tag trodde jag att jag va död. Jag tänkte oxå på mina nära och kära. jag ville inte lämna dom, jag ville veta vem som gifte sig först, fick barn först och hur deras liv skulle bli och skulle allt gå åt helvete för dom, ja då skulle jag finnas där för dom även om allt gick bra. dela deras lycka eller sorg med dom. Jag är sån som person att jag ska vara tillhands för alla andra. Jag älskar och hatar livet, men det är så det ska vara. annars så lär man sig inte att uppskatta saker. sen så är jag en idiot oxå som fortfatte röka trots att min lunga hade kollapsat. Jag måste snart sluta med detta.

För jag vill leva länge, upptäcka allt som finns att upptäcka. se mina barn växa upp. se mina vänners liv. Utan dom hade jag inte velat leva.

Tänk om jag hade mist Henrik? jag hade aldrig kommit över de, ärligt talat så hade jag följt med han till andra sidan, men ändå skulle jag vilja stanna kvar för de hade han velat. det vet jag. Jag saknar han redan nu tänk då om han hade försvunnit? vet inte vad jag hade gjort.

Jag älskar er alla mina vänner, utan er hade jag inte vart någonting!

Utan min familj, hade jag inte heller vart någonting.

Men med er är vi tillsammans allting!

Puss Jel